ePR har “överlevt” två EU-kommissioner (att jämföra med regeringar) som försökt få medlemsländerna att enas om lagförslaget. Problemet har varit att ePR inkluderade ett regler som dels påverkar den digitala marknadsföringen, dels den digitala infrastrukturen. Denna kombination gjorde att många medlemsstater och fraktioner i Europaparlamentet såg möjligheter att förhandla fram kompromisser mellan dessa områden – exempelvis fri roaming i utbyte mot striktare samtyckesregler för e-postmarknadsföring.

Under de senaste åren har det blivit tydligt att ePR fastnat i en ond cirkel, där inga framsteg gjorts. Därför har den nytillträdda EU-kommissionen beslutat att dra tillbaka lagförslaget och istället låt ta fram något annat i dess ställe.

Varför behövs en ny lagstiftning?

Den nuvarande lagstiftningen på området, e-Privacy Directive, börjar bli föråldrad. Den reglerar metoder för digital marknadsföring som i många fall har övergetts, samtidigt som teknikutvecklingen har skapat nya metoder som direktivet inte omfattar. Det innebär att dagens regler fortsatt gäller, vilket innebär att företag fortsatt måste förhålla sig till bland annat marknadsföringslagen, lagen om elektronisk kommunikation och lagen om elektroniska anslagstavlor.

Vad händer nu?

Det är ännu oklart exakt vad som kommer att ersätta ePR, men EU-kommissionen har insett att den tidigare strategin inte fungerade. Det mest sannolika är att delar av ePR bryts ut och inkluderas i andra, mer anpassade lagförslag. Behovet av att modernisera regelverket kvarstår, så vi kan vara säkra på att nya förslag kommer att presenteras.

Vad innebär detta för dig som företagare?

Framtiden är nu mer osäker än tidigare. Vi trodde oss ha en tydlig bild av de kommande regelverken och har anpassat oss därefter – exempelvis genom att samla in samtycken för cookies enligt ePR:s förväntade krav. När det gäller cookies har den nuvarande lösningen, där samtycken delas upp efter olika kategorier, implementerats av EU:s dataskyddsmyndigheter baserat på ePR:s förslag. Den kommer dock troligen att kvarstå eftersom myndigheterna anser att den fungerar väl.

Som företagare gäller det nu att fortsätta följa befintlig lagstiftning, hålla sig uppdaterad och vara beredd att anpassa sig till de förändringar som kommer.

Om du har frågor om hur tillbakadragandet av ePR kan påverka din verksamhet är du varmt välkommen att kontakta oss på LWA – vi hjälper dig gärna.

Kontakt:

Axel Tandberg
Dataskyddsexpert – LW Advisory
axel.tandberg@legalworks.se

Inlägget Låsning inom datskydd som inte lett till lösning utan söndring dök först upp på .

Ett äpple är väl alltid ett äpple….eller? Tänk om äpplet är kantstött….eller dåligt inuti… Eller kanske fel sort? Har du verkligen fått det äpple som du betalade för? På samma sätt kan man tänka om varumärkesskydd. Får du det skydd och den rätt du betalat för eller finns det risk för att du betalat för något som inte hjälper och stöttar din verksamhet?

LegalWorks har experter på varumärkesskydd och annan immaterialrätt och kan stötta i alla delar avseende hur ni bör skydda era varumärken, hur ansökan bör utformas, när och var ni bör ansöka, inlämning av ansökan osv.

Nu kan dessutom små och medelstora företag, efter ansökan, få ekonomiskt stöd för vissa varumärkes- och patent- och andra immaterialrättsliga kostnader genom SMF-fonden.

• Va bra – men vad är SMF-fonden?

SMF-fonden är en fond för små och medelstora företag som utfärdar kuponger som kan användas för att delvis täcka vissa immaterialrättsliga kostnader.

• Ok men vilka immaterialrättsliga kostnader kan SMF-fonden bidra till?

Det finns fyra typer av kostnader SMF-fonden kan hjälpa till att täcka.

IP-Scan – Här täcks 90% av kostnaderna – upp till max 1 350 EUR – för identifiering av sökandens immateriella tillgångar och vägledning om hur denne kan kapitalisera på och skydda dessa. Bedömning och rekommendationer görs av en immaterialrättsexpert utifrån sökandens affärsmodell, produkter eller tjänster och tillväxtplaner.

Varumärkesansökningskostnader – Här täcks 50–75% (beroende på om ansökan är nationell, EU-regional eller internationell) av stödberättigade varumärkes- och designansökningskostnader – upp till max 1 000 EUR.

Patentsöknings- och patentansökningskostnader – Här finns flera olika checkar man kan använda för olika åtgärder (patentutredningar, inlämningsavgifter / nyhetsgranskningar, EPO-ansökningar, ombudskostnader etc.), som täcker 50–75% av stödberättigade kostnader och som tillsammans max kan ge 3 500 EUR.

Växtförädlarrätt – Här ges ekonomiskt stöd om 75% av ansökningskostnaderna och granskningsavgifterna inom EU vid ansökan om skydd för nya växtsorter – upp till max 1 500 EUR.

• Låter kanon! När måste jag ansöka?

SMF-fonden öppnar den 3 februari 2025 och har en begränsad mängd pengar – FÖRST TILL KVARN GÄLLER!

LegalWorks stöttar sina kunder med ansökan till SMF-fonden utan kostnad.

Kontakta Maria Sandstedt, jurist och varumärkesexpert, på maria.sandstedt@legalworks.se eller +46 707 721501 för 30 minuters gratis rådgivning om hur ni bör gå till väga.

• Rena nyårspresenten ju! Var kan jag läsa mer om SMF-fonden?

Se Patent och Registreringsverkets information på Sök EU-bidrag från EUIPO:s SMF fond – PRV samt EUIPO’s information på Översikt – EUIPO (europa.eu).

Inlägget Vill du få gratis rådgivning kring bidrag till varumärke och patent? dök först upp på .

• Finansbranchens DORA (17 januari) för att stärka IT-säkerheten.

En ny EU-förordning, DORA (Digital Operational Resilience Act), träder i kraft i januari och omfattar banker, försäkringsbolag, betalningsinstitut, värdepappersföretag, fondförvaltare och andra reglerade aktörer inom finanssektorn i hela EU. Även leverantörer av kritiska informations- och kommunikationstjänster kan träffas direkt av de nya reglerna om deras tjänster anses avgörande för finansiella aktörers digitala motståndskraft. Syftet med DORA är att stärka IT-säkerheten och skydda finanssektorn mot digitala hot, inklusive krav på att kontrollera och hantera risker från leverantörer. Om du är IT-leverantör och har finansiella aktörer som kunder kan du påverkas indirekt eftersom dina tjänster då måste uppfylla de krav som kunderna kommer att ställa till följd av DORA.

• EU:s Data Act som ska göra det lättare att använda data (dock inte personuppgifter) som skapas vid användning av uppkopplade produkter träder i kraft den 12 september 2025.

Data Act kommer främst påverka de företag som är leverantörer av uppkopplade produkter eller tjänster som hör ihop med sådana produkter. Data Act ger användare, oavsett om de är företag eller privatpersoner, rätten att få tillgång till och återanvända den data som skapas genom användningen av uppkopplade produkter eller tjänster som hör ihop med de uppkopplade produkterna. Med data menas inte bara användarens egen användning utan all data som skapas. Den bakomliggande tanken till EU:s Data Act är att fördela värdet av och nyttan med data mellan aktörerna i dataekonomin på ett bättre och mer rättvist sätt genom att främja tillgången och användning av data. På så sätt stimuleras innovation. Du som leverantör måste samtidigt säkerställa att du inte delar personuppgifter (dvs. data som kan identifiera en användare) på ett felaktigt sätt när du delar data till andra då GDPR fortfarande är tillämplig på hur överföringen får ske.

• Du kanske har hört rykten om förslaget till den GDPR-relaterade lex specialis ePrivacy Regulation med (ännu) strängare krav rörande e-postmarknadsföring samt spårning och cookies?

ePrivacy Regulation har förhandlats inom EU i över åtta år, och ännu är man inte överens. Den kommer troligen att skruvas till av den nya EU Kommissionen då många av reglerna som föreslås redan är obsoleta. Detta innebär dock inte att den kommer att försvinna. Lagen som ePrivacy Regulation skulle ersätta, ePrivacy directive, är i skriande behov av att uppdateras och det troliga är att den till vissa delar kommer att dyka upp i nya lagförslag som exempelvis Digital Fairness Act (ett kommande lagförslag för den digitala sektorn som, enligt ryktena från Bryssel, kommer att ta avstamp i konsumentperspektivet). Vi kommer fortsätta att ha örat mot marken vad det gäller EU och informera om Digital Fairness Act samt andra lagförslag när de presenteras inom EU.

• EU:s AI Act – den första rättsliga ramen någonsin för just AI även om annan lagstiftning kontrollerar området indirekt. I februari kickar vissa förbud in och kraven på general-purpose AI (GPAI) börjar gälla i augusti 2025.

• Inom cybersäkerhet kommer NIS2-direktivet (troligen sommaren) avseende 18 sektorer såsom verksamhet inom energi, transport, offentlig förvaltning, tillverkning, forskning m.m. med full implementering och efterlevnadskontroller, ökade krav på ledningen osv. samt fortsatt införlivande av CER-direktivet (1 augusti) där sanktionsavgifterna i säkerhetsskyddslagen höjs kraftigt (till 120 miljoner kronor eller två procent av verksamhetsutövarens totala globala årsomsättning).

• Mica-förordningen rör kryptotillgångar (till exempel tillhandahållare av kryptoplånböcker respektive utgivare av e-pengatokens – s.k. “stablecoins” med avsikt att behålla ett stabilt värde över tid genom att referera till en eller flera officiella valutor).

Har du frågor gällande ny lagstiftning 2025, kontakta oss!

Caroline Snellman
CEO, LW Advisory
070-772 15 01
caroline.snellman@legalworks.se

Inlägget Ny lagstiftning 2025 dök först upp på .

Sett och hört vid WIPO CONVERSATION ON INTELLECTUAL PROPERTY (IP) AND FRONTIER TECHNOLOGIES. 

Förra veckan (5–6 november) anordnade world intellectual property organization (WIPO) ett samtal om AI och immaterialrätt. Deltog gjorde talare och intresserade parter från hela världen för att diskutera hur en ska behandla och hantera AI-input och AI-output och allt däremellan och runtomkring ur ett immaterialrättsligt perspektiv (IPR).  

Det var tydligt att många talare ansåg att nuvarande (i huvudsak lokal) lagstiftning om immateriella rättigheter var otillräcklig för hantering av AI. Hur skydda nuvarande rättighetsinnehavare från att maskiner lär sig av skyddade rättigheter? Hur skydda uppfinningar och skapelser som utvecklats av AI? Vem äger rättigheterna? Vem är ansvarig? Vem är redovisningsskyldig? 

Det blev också tydligt att det finns många aspekter att ta hänsyn till när vi tittar på AI-utvecklingen och att frågorna och orosmomenten är mycket olika beroende på intressent (myndigheter, AI-företag, säkerhetsföretag, innehavare av immateriella rättigheter etc.).  

En aspekt att ta hänsyn till är att de flesta lagar baseras på ”mänsklig” utveckling. Här har länder börjat dela upp möjligheten till skydd beroende på om utvecklingen är AI-genererad eller AI-assisterad, där endast den senare tilldelas skydd. Denna avgränsning får dock kanskemöjligen en annan betydelse i framtiden då, som en delegat uttryckte det, det inte är en fråga OM vi ska skydda AI-utvecklingar – frågan är HUR.  

En annan aspekt är att IPR-lagar till största delen är nationella och att det finns nationella skillnader i skyddet. De lösningar som kommer kan därför bli olika – vilket kan skapa ytterligare problem eftersom AI inte är begränsat till gränser. 

Vidare är det idag oklart om skrapning av data är olagligt. Det ansågs generellt att EU:s AI-akt är ett steg i rätt riktning för att klargöra detta. Det diskuterades nya möjligheter att upptäcka AI-genererade alster – till och med möjligheten att dela upp hur stor del som anses nyskapat jämfört med hur stor del som kan hänföras till tidigare skapelser.  

Det framfördes att osäkerheten kring AI och immateriella rättigheter kan leda till att företag börjar skydda sin utveckling som affärshemligheter i stället för att skydda via IPR. Eftersom en viktig drivkraft för IPR-system är att publicera och dela med sig av nya skapelser för att föra utvecklingen framåt, finns det då risk för utvecklingsstagnation? 

Och, ja, AI är hett och rättighetsfrågan brinnande! Frågan är om AI-bolagen är för högt värderade? Och om så är fallet, är vi på väg mot en bubbla som spricker på samma sätt som på 1990-talet?

Kontakt:
Maria Sandstedt
Senior Legal Counsel, LW Advisory
070-772 15 01
maria.sandstedt@legalworks.se

Inlägget Hur behandlas rättigheter i förhållande till AI-input och AI-output? dök först upp på .

Namnteckning på papper
När man tänker tillbaka på hur krångligt det har varit genom åren att signera offentliga dokument blir man konfunderad. Varför har det dröjt så länge innan vi fick ett fungerande system med digitala signaturer?

Det traditionella sättet att signera avtal och liknande dokument på papper är förhållandevis komplicerat. Gäller det ett avtal måste man upprätta lika många exemplar som det finns parter och exemplaren skall givetvis vara identiska. Sedan skall man planera ett möte där parterna träffas för att signera och utväxla dokumenten. Alternativt kan man skicka handlingarna på posten för påskrift och retur. Men allt detta är både tidskrävande och kostsamt. Dessutom finns det en rad osäkerhetsmoment.

Ibland påstår någon att en namnteckning på ett pappersdokument är förfalskad. Tvist uppstår då ofta och i värsta fall tvingas man skicka iväg originalhandlingen till Nationellt Forensiskt Centrum i Linköping för en bedömning. Det brukar ta tid och är inte alltid framgångsrikt.

När avtalet väl är påskrivet av alla parter skall originaldokumentet förvaras betryggande. Risk finns att ett pappersdokument försvinner eller förstörs vid lagringen. I värsta fall hamnar dokumentet i orätta händer.

Med digital signering försvinner många av de traditionella problemen.

Digital signering
Digital signering används på samma sätt som vanliga namnunderskrifter för att en användare på ett juridiskt bindande sätt skall kunna utföra rättshandlingar, t.ex. ingå avtal, utfärda lånehandlingar, skriva under årsredovisningar, göra ansökningar eller lämna intyg.

En digital signatur syns inte, utan består av elektronisk information som tolkas av en dator. Den kan skapas på olika sätt, men det vanligaste för företag och privatpersoner är att det görs genom en fristående underskriftstjänst, som t.ex. via vår digitala plattform LegalBuddy där signering sker med BankID. Vid signeringen upprättas ett unikt certifikat för underskriften och en koppling görs till den som signerar. Det innebär att man i efterhand kan verifiera vem som skrivit under och vad som skrivits under. Fördelen gentemot traditionell papperspåskrift är att man här har en tredje part som är oberoende och som kan hjälpa till att styrka äktheten i signaturen.

Digitala underskriftstjänster
Det finns en rad företag som erbjuder digital signering. Vår digitala plattform LegalBuddy erbjuder t.ex. signering via Egreement. Signerade dokument lagras på säkra servrar, med backup. Kunder och avtalsparter har fortlöpande tillgång till sina avtal.

Det finns ingen förteckning över aktörer som erbjuder digital signering. Men Post- och Telestyrelsen (PTS) håller tillsyn om det finns misstankar om en tjänst inte uppfyller kraven i EUs Förordning nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster (eIDAS) som bl.a. syftar till att säkerställa användandet av elektroniska signaturer inom EU.

De flesta större e-signeringsleverantörer är givetvis seriösa, men innan man tecknar upp sig på en digital signaturtjänst bör man kontrollera att det företag som levererar tjänsten också har resurser att skapa, kontrollera och validera elektroniska underskrifter samt lagra undertecknade handlingar och erbjuda support för de fall att en digital signatur senare skulle komma att ifrågasättas. Det är lämpligt att ta en titt på de allmänna villkor som tjänsteföretaget tillämpar. Där kan det finnas långtgående ansvarsbegränsningar som gör att man inte kan kompensera sig för det fall någonting ändå skulle gå fel. Kontrollera också om leverantören har sitt säte i Sverige eller något annat land. Det kan vara svårt att hantera tvistigheter med ett utländskt företag. Det är också viktigt att se till att leverantören har en väl fungerande personuppgiftsbehandling (GDPR).

Framför allt skall man vara noggrann vid val av signaturtjänst för det fall man har dokument som berör parter i andra länder än Sverige. Det kan skilja på vad som är tillåtet att signera digitalt från land till land och hur sådana handlingar skall hanteras. För en svensk aktör kan det då rekommenderas att man försöker få svensk lagstiftning tillämplig och svensk domstol behörig.

Kan alla avtal signeras digitalt?
I stort sett alla avtal och dokument som kräver en signatur kan signeras digitalt i Sverige. Men det finns undantag. En tumregel är att om det inte finns en uttrycklig lagregel som kräver att en handling upprättas skriftligen, undertecknas eller bevittnas, så bör digital signering vara möjlig.

Här följer en lista på vanligare avtal och dokument och hur de kan signeras. Men lagstiftningen hänger inte alltid med, den är i många stycken stiftad långt innan systemet med digital signering utvecklades och rättspraxis håller på att utvecklas. Listan kan därför bli inaktuell framöver.

Bl.a. följande får f.n. signeras digitalt:

• Avtal om köp, byte eller gåva av lös egendom
• Förhandsavtal och avtal om upplåtelse av bostadsrätt (dock inte överlåtelse)
• Hyresavtal (både bostäder och lokaler)
• Förlikningsavtal
• Andra fullmakter än framtidsfullmakter, t.ex. rättegångsfullmakter
• Aktieteckning
• Protokoll och årsredovisningar
• Deklaration till Skatteverket

Bl.a. följande får f.n. inte signeras digitalt:

• Avtal om köp (köpebrev och köpekontrakt), byte eller gåva av fast egendom och bostadsrätt
• Tomträttsupplåtelser, servitut och nyttjanderättsavtal som skall skrivas in i fastighetsregistret
• Testamenten och bodelningar
• Framtidsfullmakter och äktenskapsförord
• Aktiebrev, emissionsbevis, teckningsoptionsbevis och konvertibler
• Fastighetsmäklares uppdrags- och depositionsavtal

Till sist
Rättsutvecklingen går framåt och i en framtid kanske all dokumenthantering vi gör sker digitalt. Där är vi dock inte ännu. Dels är lagstiftningen inte i kapp den tekniska utvecklingen, dels finns det tekniska utmaningar vad gäller t.ex. datasäkerhet som måste lösas.

På LegalWorks försöker vi hålla oss i den absoluta framkanten av juridiken kring digital dokumenthantering, däribland e-signering. Skulle ni ha frågor kring detta är ni välkomna att kontakta oss på hej@lwadvisory.se

Inlägget Digitala signaturer – när kan man använda dem? dök först upp på .

En växande trend för scale-ups.

Att bygga ett starkt team är avgörande för företagets framgång. Samtidigt har start-ups och scale-ups ofta en begränsad ekonomisk möjlighet att erbjuda konkurrenskraftig lön och attrahera talanger.

Många företagare löser det genom olika incitamentsprogram där mottagaren får aktier som ersättning för arbete. Denna metod, som på engelska kallas “sweat equity”, växer i popularitet och är ett kostnadseffektivt sätt att attrahera, motivera och behålla nyckelpersoner samt skapa långsiktig lojalitet.

I denna artikel utforskar vi fördelar och nackdelar med olika incitamentsprogram, särskilt hur företag kan erbjuda aktier som ersättning genom tre huvudsakliga modeller: Co-Founder-modellen, Konsultmodellen och KPO-modellen.

Utgångspunkter
Att ge ut aktier som ersättning är en kraftfull strategi för att bygga och motivera ett starkt team, men det kräver planering och förståelse för de juridiska och framför allt de skattemässiga konsekvenserna. Varje modell – Co-Founder, Konsultmodellen och KPO – erbjuder unika fördelar och bör väljas utifrån ditt företags specifika behov och mål samt med hänsyn till de risker som är förknippade med de olika modellerna. Denna artikel ska inte ses som rådgivning utan snarare en generell redogörelse för olika incitamentsprogram.

Vill ni fördjupa i er hur ett upplägg för aktier som ersättning kan se ut för ert företag? Varmt välkomna att boka ett kostnadsfritt “coachingmöte” med våra jurister på denna länk så hjälper vi er vidare. Boka coachingmöte

Om ni vill utforska aktier som ersättning bör ni överväga följande i syfte att säkerställa att programmet är väl utformat och gynnar både företaget och mottagarna:

1. Vem är mottagare? Identifiera vilka personer som ska erbjudas aktier. Är det anställda, konsulter, eller potentiella Co-Founders? Varje grupp har olika förväntningar och behov som bör beaktas.
2. Vad är syftet med programmet? Definiera tydligt syftet med incitamentsprogrammet. Är det att attrahera och behålla nyckelpersoner, motivera anställda eller bygga långsiktig lojalitet? Ett klart syfte hjälper till att utforma programmet på ett sätt som uppfyller era mål och säkra det i den juridiska dokumentationen.
3. Hur mycket utspädning är ni beredda på? Bestäm hur stor andel av företagets aktier som ska avsättas för incitamentsprogram. En typisk aktiepool för anställda ligger vanligtvis på 10% av företagets totala aktier. Det bör finns tillräckligt med aktier för att belöna nuvarande och framtida anställda utan att för mycket utspädning sker. Nyckelpersoner och ledning kan erbjudas en större andel jämfört med övriga anställda. Om aktieägare är skeptiska mot utspädning kan det bemötas med de långsiktiga fördelarna, såsom ökat engagemang och lojalitet från nyckelpersoner vilket i slutändan gynnar alla aktieägare.
4. Bolagets värdering: Vissa modeller är i princip undantagna beskattning (KPO:er) medan andra är beroende av att aktieöverlåtelsen sker till marknadsmässig bolagsvärdering. Beakta skatteriskerna med de olika modellerna.
5. Vesting, så kallad intjänandeperiod: För att säkerställa att nyckelpersoner stannar kvar och bidrar till företagets långsiktiga framgång används ofta vestingperioder, som ska förstås som den tid man måste stanna för att tjäna in rätten att behålla aktierna. Vanligtvis sätts tidsperioden till 3-5 år och aktierna tjänas in gradvis.

Att välja ersättningsmodell: Co-Founder, Konsultmodellen eller KPO
Nedan går vi igenom tre vanliga modeller för ersättning med aktier.

Co-Founder-modellen
Exempel: Ett nystartat företag söker teknisk expertis och erbjuder aktier till en nyckelperson (CTO) som går in med fullt engagemang och blir en del av grundarteamet.

Co-Founder-modellen är lämplig i ett tidigt skede när bolagets värdering är låg då aktieöverlåtelsen ska sättas till bolagets marknadsvärde. Det går till så att nyckelpersonen köper aktier direkt från grundarna och tjänar in rätten att behålla dem under en vestingperiod, ofta används 3-5 år.

Co-Foundermodellen steg för steg:

1. Ny Co-Founder köper aktier direkt från grundarna där priset för aktierna som huvudregel ska sättas till bolagets marknadsvärde.
2. Den nya delägaren tjänar in rätten att behålla aktierna under en vestingperiod, ofta används 3-5 år.
3. Delägarna sätter ramarna för samarbetet i ett aktieägaravtal.

Vad händer om en delägare vill dra sig ur?
Det regleras i så kallade “Good leaver” och “Bad leaver”-klausuler, där den som lämnar under goda omständigheter ofta får behålla aktierna medan den som lämnar under dåliga omständigheter förlorar sina aktier. Förenkalt avser “Good leaver” situationer där en anställd lämnar företaget under goda omständigheter och efter intjänandetidens slut. “Bad leaver” avser däremot när en anställd lämnar företaget under mindre önskvärda omständigheter, som avsked på grund av dålig prestation, misskötsel eller brott mot anställningsavtalet.

Konsultmodellen
Exempel: En erfaren utvecklare bygger hela företagets plattform och ersätts med aktier istället för kontant betalning.

Denna modell innebär lite mer administration och formalia. Konsulten bygger upp en fordran för utfört arbete som senare kvittas mot aktier i nästa nyemission. Konsultmodellen passar bra när företaget söker särskild kompetens för ett projekt eller advisory roll.

Konsultmodellen steg för steg:

1. Upprätta ett konsultavtal med överenskommelse att arvodet ska kvittas mot aktier. Sätt en ram för arvodet och bestäm en modell för aktiekursen (t.ex. x kr per aktie eller samma pris som övriga investerare betalar i nästa nyemission).
2. Konsulten bygger upp en konsultfordran för utförda tjänster. Inför nyemissionen så utfärdar konsulten en faktura.
3. Bolaget genomför en nyemission där konsultens fordran kvittas mot aktier. Kapitalbeloppet kvittas mot betalning för aktier genom ett kvittningsavtal.

Obs: Moms ska betalas och redovisas som vanligt och endast kapitalbeloppet kan kvittas!

KPO-modellen (Kvalificerade Personaloptioner)
Exempel: Ett startup vill attrahera kompetens och motivera befintliga anställda. De uppfyller lagkraven för att ge ut kvalificerade personaloptioner och därmed är KPO:er ett självklart val.

KPO:er är en skattemässigt fördelaktig avtalsbaserad option som kan erbjudas till anställda och styrelseledamöter. Efter en intjäningstid på minst tre år kan anställda bli aktieägare utan skattekonsekvenser. KPO kan ges ut gratis och lösenpriset (vad mottagaren betalar när denne löser optionen mot aktier efter minst 3 år) kan sättas fritt från bolagsvärdering och så lågt som aktiernas kvotvärde. KPO:er är en undantagen transaktion enligt inkomstskattelagen.  “Haken” med KPO:er är att bolaget, mottagaren och optionen måste uppfylla lagkraven i 11 a kap Inkomstskattelagen för att uppnå skattefrihet. Ta vårt självtest för att ta reda på om ert kan ge ut KPO:er.

KPO-modellen steg för steg:

1. Styrelsen fattar beslut om villkor för optionsprogrammet, bl.a. vilka som ska erbjudas optioner och hur mycket, lösenpris, intjänandeperiod och lösenperiod.
2. Aktieägarnas stöd säkras i en aktieägarbekräftelse. Det behövs för att emissionen av aktier är beroende av aktieägarnas stöd på framtida bolagstämma.
3. Optionsavtal ingås med anställda och/eller styrelseledamöter.

… Intjänandetid om minst 3 år löper…

4. Anställda anmäler sitt intresse att lösa optioner till aktier.
5. Bolaget kallar till stämma för att besluta om emission av aktier för leverans till optionsmottagarna.
6. Mottagarna (anställda/styrelseledamöter) tillträder som aktieägare och ansluter till ett aktieägaravtal som anpassats för anställda ägare.

Varför aktier som ersättning? Fyra fördelar
Oavsett vilken modell som används har aktier som ersättning flera fördelar som bidrar till företagets framgång:

1. Kostnadseffektivitet: I ett tidigt skede av företagets resa är ofta likviditeten begränsad och aktier som ersättning är ett kostnadseffektivt sätt att erbjuda konkurrenskraftig ersättning utan att belasta bolagets ekonomi.
2. Attrahera entreprenöriella talanger: Att kunna erbjuda aktier kan vara en avgörande faktor för att locka högkvalificerade medarbetare och konsulter som annars kanske inte hade övervägt att arbeta för ett nystartat eller växande företag.
3. Motivation och engagemang: Aktier i företaget motiverar anställda och konsulter genom att ge dem en direkt andel i företagets framgång. Detta skapar ett starkare engagemang och lojalitet, då de delar företagets mål och vinster.
4. Långsiktig lojalitet: Genom att erbjuda aktier som del av ersättningen kan företag bygga en långsiktig relation med nyckelpersoner och säkerställa kontinuitet i verksamheten.

Tre avslutande tips

1. Rätt modell vid rätt tidpunkt: vilken incitamentsmodell ni bör använda er av är beroende av vilken fas ert företag befinner sig i och vad syftet med programmet är.
2. Gör rätt från början! Undvik hemsnickrade överenskommelser som riskerar att få skattekonsekvenser både för mottagaren och bolaget (och i värsta fall blir en showstopper vid framtida investering och due diligence).
3. Glöm inte aktieägaravtalet! Reglera rättigheter och skyldigheter i ett aktieägaravtal anpassat efter ert företags specifika förutsättningar och ägarstruktur.

Nyfiken på att erbjuda aktier som ersättning?
Att kompensera med aktier är en kraftfull strategi för att bygga och motivera ett starkt team, men det kräver noggrann planering och förståelse för de juridiska och skattemässiga konsekvenserna. Modellerna som vi beskrivit ovan – Co-Founder, Konsult och KPO – passar i olika skeden och bör väljas utifrån företagets och nyckelpersonens specifika mål.

Kontakta oss för att bolla hur ni kan implementera den bästa incitamentsmodellen för ert företag och på så sätt skapa ett engagerat och långsiktigt team. Varmt välkomna att boka ett kostnadsfritt “coachingmöte” med våra jurister på denna länk så hjälper vi er vidare. Boka coachingmöte

Kontakt:
sandra.jona@legalworks.se
ulf.linden@legalworks.se

Inlägget Så använder du aktier som ersättning när kassan tryter dök först upp på .

Detta ”lärarundantag” för forskare anställda vid universitet/högskola bygger på immaterialrättsliga lagar och sedvänja där tanken varit att den enskilde forskaren själv ska äga och kunna dra fördel av frukterna av sitt arbete. En forskningsmorot om man så vill.

Lärarundantagets effekter blir viktiga att hantera när det gäller forskningssamarbeten mellan företag och universitet/högskolor. Inför dessa samarbeten avtalar parterna (företagen och lärosätena) normalt om bl.a. (1) vad som ska forskas på, (2) av vem, (3) vilken tidigare kunskap som ska tas med i samarbetet – s k ”bakgrundsinformation” – och (4) vem som ska äga resultaten av samarbetet. Universitetens/högskolornas möjligheter att avtala om forskningsresultat påverkas av att lärosätet inte äger resultaten från forskningsarbetet och inte eller den tidigare kunskap som används i samarbetet – vilket i praktiken ofta får lösas genom separata avtal mellan universitet/högskola och de ingående forskarna (s k  ”forskarförbindelser”).

Beroende på hur samarbetsavtalet (mellan företag och universitet/högskola) och forskarförbindelsen (mellan universitet/högskola och enskilda forskare) ser ut riskerar dock företagen överraskningar och problem vid kommersiellt användande av de resultat som forskningssamarbetet lett till. Användandet kräver oftast kontakt och förhandling med varje ägare av resultaten – inklusive varje individuell forskare som skapat de intressanta resultaten – vilket kan vara komplicerat om dessa individer har flyttat, avlidit eller sålt sina rättigheter.

Säkerställ därför redan i samarbetsavtalet att ovan frågor hanteras och att en tydlig och trygg process skapas för att säkerställa att resultat från samarbetet kan användas. Om ni behöver hjälp med detta tänk på oss. Kontakta oss gärna för ett kostnadsfritt vägledningsmöte. Det gör du här

Artikel skriven av Maria Sandstedt, Senior Legal Counsel, LW Advisory
Kontakt: maria.sandstedt@legalworks.se

Inlägget Lärarundantagets effekter – har du koll på reglerna? dök först upp på .

Som en del av den digitala strategin vill EU reglera artificiell intelligens (nedan ”AI”) för att säkerställa bättre villkor för utveckling och användning tekniken. AI kan medföra många fördelar som bättre hälso- och sjukvård, säkrare och renare transporter, effektivare tillverkning samt billigare och mer hållbar energi.

Som vi tidigare påtalat godkände (2024-03-13) Europaparlamentet rättsakten om artificiell intelligens (nedan ”Förordningen”), även om texten nu inväntar juristlingvisterna och rådets godkännande. Förordningen träder i kraft 20 dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och kommer att tillämpas fullt ut två år senare (med vissa undantag som träder i kraft tidigare).

Förordningen blir då världens första specifika reglering inom området. Förordningen innebär en klassificering för AI-system med olika krav och skyldigheter skräddarsydda utifrån ett riskbaserat tillvägagångssätt. Vissa AI-system som utgör “oacceptabla” risker är förbjudna. Överträdelser av Förordningen är förenat med straffavgifter som är beroende av vilken typ av överträdelser det gäller.

Förordningen är en del av ett bredare paket med politiska åtgärder för att stödja utvecklingen av tillförlitlig AI, som också omfattar AI-innovationspaketet och den samordnade planen för AI.

Förordningens påverkan på företag som bygger AI-system

Produkter som ni skissat på sedan en tid tillbaka och kanske avser att tillgängliggöra på marknaden kan komma att omfattas av Förordningen när denna träder i kraft. Mer än man kanske först antar kan komma att klassas som AI-system, exempelvis algoritmer som ni ser som ”enkla”, riskerar att bedömas som högrisksystem. Det handlar inte längre om vad exempelvis en tillverkare tycker är ett AI-system, utan vad som gäller är vad Förordningen exempelvis definierar som högrisk-system och AI-teknologier.

Det finns också en hel överväganden att göra i förhållande till immateriella rättigheter, exempelvis hur man bäst skyddar data, tekniken och användbara resultat ifrån AI. Det kan också handla om att man kan behöva säkra en licens från en rättighetsinnehavare då man använder AI-modeller som tränas på stora datauppsättningar som omfattas av upphovsrättsligt skydd.

Om ni är ett av de företag som skapar AI-system, tillgängliggör och bygger lösningar på olika AI-verktyg så kan vi guida er i hur ni kan skydda er teknik och hur Förordningen bör tillämpas när den träder i kraft. Tveka inte att kontakta oss genom att boka ett möte eller mejla hej@legalworks.se.

Nedan redogörs för Förordningen, riskkategorier (minimal, hög och oacceptabel risk) samt vilka som omfattas av Förordningen.

Syftet med Förordningen är att:

• tydliggöra vilka typer av AI-system som inte är tillåtna och vilka som ses som högrisk.
• säkerställa fri rörlighet av AI-system.
• harmonisera reglerna för artificiell intelligens inom EU.
• främja de positiva aspekterna av tekniken.
• stärka den inre marknadens konkurrenskraft och funktion.
• stärka integritet, säkerhet och grundläggande rättigheter.
• bidra till minskad fragmentering av lösningar på den inre marknaden.

AI system – riskkategorier

Förordningen bygger på en riskbaserad metod där AI-systemen delas in i fyra risknivåer, samt en riskanalys särskild avsedd för modeller för allmänna ändamål, enligt följande:

• Minimal risk: AI-system som klassas som minimal risk får utvecklas och användas utan några ytterligare rättsliga skyldigheter. Majoriteten av de AI-system som i dag används, och som sannolikt kommer att användas i EU, tillhör denna kategori. Leverantörerna av sådana system kan välja att frivilligt tillämpa kraven för tillförlitlig AI och ansluta sig till frivilliga uppförandekoder.
• Hög risk: Ett begränsat antal AI-system klassificeras som hög risk enligt Förordningen och definieras som system som kan ha en negativ inverkan på människors säkerhet eller grundläggande rättigheter (som är skyddade enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna). Till Förordningen bifogas en lista över AI-system med hög risk, vilken kan ses över i takt med att AI-användningen utvecklas.

Detta omfattar också säkerhetskomponenter i produkter som omfattas av sektorsspecifik unionslagstiftning. Dessa kommer alltid att anses utgöra en hög risk, när de omfattas av tredjepartsbedömning av överensstämmelse enligt den sektorsspecifika lagstiftningen.

• Oacceptabel risk:Ett mycket begränsat antal särskilt skadliga användningar av AI anses utgöra en oacceptabel risk. Dessa kommer att förbjudas eftersom de strider mot unionens värden och bryter mot de grundläggande rättigheterna.

Följande användningar omfattas av förbudet:

• Social poängsättning för offentliga och privata ändamål.
• Utnyttjande av sårbarheter hos människor, användning av subliminala tekniker.
• Biometrisk fjärridentifiering i realtid på allmänna platser i brottsbekämpande syfte, dock med några mycket begränsade undantag (se nedan).
• Biometrisk kategorisering av fysiska personer utifrån biometriska data för att avgöra eller uttyda etnisk tillhörighet, politisk åskådning, fackföreningsmedlemskap, religiös eller filosofisk övertygelse eller sexuell läggning. Brottsbekämpande myndigheter kommer fortfarande att kunna filtrera dataset utifrån biometriska uppgifter.
• Prognostiserat polisarbete för enskilda personer.
• Känsloigenkänning på arbetsplatsen och inom utbildningsväsendet, såvida det inte används av medicinska skäl eller av säkerhetsskäl (dvs. för övervakning av hur trött en pilot är).
• Oriktad datainsamling från internet eller övervakningskameror i sökandet efter ansiktsbilder för att bygga upp eller utvidga databaser.
• Särskild transparensrisk: Vissa AI-system ska omfattas av särskilda transparenskrav, exempelvis när det finns en uppenbar risk för manipulation (t.ex. genom användning av chattbotar). Användarna ska vara medvetna om att de interagerar med en maskin.

I Förordningen tas även hänsyn till systemrisker. Sådana risker kan härröra från AI-modeller för allmänna ändamål samt stora generativa AI-modeller. Modellerna kan användas till en rad olika uppgifter och ligger allt oftare till grund för många av de AI-system som används inom EU.

Vilka omfattas av Förordningen

Den rättsliga ramen kommer att gälla för både offentliga och privata aktörer, i och utanför EU, så länge AI-systemen saluförs på unionsmarknaden eller användningen av dem påverkar människor i EU.

Den berör både leverantörer (t.ex. utvecklare av verktyg för kontroll av CV:n) och användare av AI-system med hög risk. Importörer av sådana AI-system måste också säkerställa att den utländska leverantören redan har genomfört det aktuella förfarandet för kontroll av överensstämmelse, att systemet är försett med CE-märkning och åtföljs av den dokumentation och de instruktioner som krävs.

Dessutom ska vissa skyldigheter gälla för leverantörer av AI-modeller för allmänna ändamål, däribland stora generativa AI-modeller.

Leverantörer av kostnadsfria modeller med öppen källkod undantas från de flesta av dessa skyldigheter. Undantaget gäller inte skyldigheter för leverantörer av AI-modeller för allmänna ändamål som medför systemrisker.

Skyldigheterna gäller inte forskning, utveckling och arbete med prototyper innan systemen har släppts ut på marknaden. Inte heller gäller förordningen för AI-system som uteslutande används för militära ändamål, försvarsändamål eller nationella säkerhetsändamål, oavsett vilken typ av enhet som använder dem.

Minimal eller ingen risk

Förordningen tillåter fri användning av AI med minimal risk. Detta inkluderar applikationer som AI-aktiverade videospel, spamfilter eller AI-system som används i samband med en personlig icke-professionell aktivitet. Den stora majoriteten av de AI-system som för närvarande används i EU hör till denna kategori.

Sammanfattning

Förordningen är den första i sitt slag globalt och skapar en ram där AI-system kategoriseras och regleras beroende på risknivå. Konsekvensen blir att som företag har utvecklat eller planerar att lansera AI-tillämpningar kan komma att omfattas av Förordningen. Även AI-system som betraktas som “enkla” kan riskera att klassificeras som högrisksystem enligt Förordningens definition. Det är viktigt att beakta immateriella rättigheter och skydda data, teknik, och resultat skapade med AI, t.ex. säkra licenser för AI-modeller. Vi erbjuder rådgivning för företag som utvecklar, tillgängliggör och bygger lösningar på olika AI-verktyg – kontakta oss på hej@legalworks.se för vägledning i hur ni kan skydda er teknologi och följa förordningen.

Artikel skriven av Michael Uddmark, Senior Legal Counsel, LW Advisory
Kontakt: michael.uddmark@legalworks.se

Inlägget AI-förordningen: Vad företag behöver veta om de nya riskbaserade reglerna dök först upp på .

Forskningen har en viktig roll i samhället, då den bidrar till att öka kunskapen och förståelsen inom olika områden, vilket samhället kan dra nytta av. Forskningen skapar också värde för många företag vars verksamheter bygger på utveckling av nya produkter och tjänster. När både samhälle och privata företag deltager i, bidrar till, underlättar och/eller drar nytta av resultaten från forsknings- och utvecklingsverksamhet finns dock flera viktiga och grundläggande regler att ta hänsyn till. I artikeln presenterar vi först några av de viktiga reglerna på området och därefter utforskar vi de juridiska problem som kan uppstå för företag på grund av dessa regler när det kommer till forskningsprojekt där privata företag och samhälle är involverade. Det finns andra viktiga regler att ta hänsyn till vid utförande av forskningsprojekt – t ex regler om ansvar för god forskningssed. Dessa hanteras dock inte i denna artikel.

Viktiga regler som gäller vid samhällsfinansierad forskning

EU:s statsstödsregler innebär, sammanfattningsvis, att en stat inte får (med vissa undantag) gynna vissa företag med hjälp av statliga medel om det kan snedvrida konkurrensen. Bryter man mot statsstödsreglerna behöver stödgivaren återkräva pengar motsvarande gynnandevärdet – med ränta.

Immaterialrättens regler avser att skydda och ge exklusiv rätt till immateriella tillgångar, dvs. skapelser som man inte kan ta på (t ex uppfinningar, varumärken, design, musik, berättelser etc.).  Utgångspunkten är att immateriella tillgångar ägs av den eller de som skapat tillgången. Överföringar till annat ägande görs sedan genom lag/kollektivavtal eller annat avtal.

Enligt lag/kollektivavtal har arbetsgivaren i vissa fall rätt till vad dennes anställda skapat i sin tjänst/sitt uppdrag – t ex uppfinningar, datorprogram. Avtal mellan den anställde och arbetsgivaren kan ge ytterligare rättigheter till arbetsgivaren. Lärarundantaget är det undantag, enligt lag och tradition, för lärare och forskare vid universitet, högskola eller andra utbildningsinrättningar (vid användning av ordet universitet nedan avses samtliga utbildningsinrättningar) från arbetsgivarens rätt enligt ovan, vilka därför fortsätter att äga rätten till sina skapelser.

Offentlighetsprincipen innebär att enskilda individer, media och andra har rätt till insyn i och tillgång till information om statlig och kommunal verksamhet, bl.a. genom rätten att ta del av information som inkommit till/upprättats av en statlig/kommunal enhet (inkl. universitet). En bedömning ska då göras av den utlämnande myndigheten bl.a. av om informationen kan lämnas ut eller om den omfattas av sekretess.

Vid samhällsfinansierade projekt finns ofta villkor från finansiären (Vinnova, EU-kommissionen eller annan) att hålla sig till. Här regleras de aktiviteter som ska utföras, stödberättigade kostnader, motfinansiering, rapportering, etiska regler etc. Dessa regler ska upprätthållas med risk annars för krav på återbetalning.

Vad händer då i forskningsprojekten och vilka juridiska komplikationer som kan uppstå?

Forskningen börjar ofta med en idé eller antagande vilken prövas genom tester, experiment och undersökningar i projektet, inom vissa ramar och med vissa angivna mål för ögonen. Projektdeltagarna kan bidra på olika sätt – en kanske har erfarenhet av visst material som kan vara intressant, en annan har kunskap om testmetoder, en tredje vet hur man kör och hanterar en komplicerad maskin som behövs för att kunna analysera materialet etc. Samtliga parter lägger in erfarenhet, tid, resurser, tankeverksamhet m. m. i projektet för att försöka uppnå projektets mål.

Från det ovan framgår att projektdeltagarna bidrar med kunskap och erfarenheter till forskningsprojektet – detta kallas ofta för bakgrundsinformation. Bakgrundsinformation kan t ex bestå i en projektdeltagares patenterade tekniska metod, hemlighållna process eller allmänna kunskap om ett material och kan vara mycket värdefull för företaget.

En projektdeltagare som tar in bakgrundsinformation i ett forskningsprojekt behöver säkerställa kontroll över denna information – hur ska bakgrundsinformationen få nyttjas av andra inom projektet, efter projektet etc. Utgångspunkten i många projekt är att bakgrundsinformation får fritt nyttjas av övriga projektdeltagare. Detta är dock inte alltid önskvärt från den som äger informationen och det är inte heller alltid tillåtet enligt statsstödsregelverket. Om ett universitet låter ett privat företag använda bakgrundsinformation kan det innebära att det privata företaget gynnas på ett sätt som kan snedvrida konkurrensen. I sådant fall måste man säkerställa att universitet får motsvarande värde tillbaka. Att fastställa värde är inte så lätt då värdet inte endast får avse nedlagda kostnader och insatser utan även behöver ta hänsyn till marknadspotential etc.

I ett företags bakgrundsinformation kan det finnas affärshemligheter. Här bör man vara extra försiktig i samhällsfinansierade projekt med hänsyn till offentlighetsprincipen och välja att delge sådan information endast de projektdeltagare som verkligen behöver informationen för utförande av projektet och säkerställa att mottagaren kan åta sig strikta sekretessvillkor och att informationen kan undantas från utlämning på begäran av någon.   

Under det att forskningsprojektet pågår kommer de individer som arbetar i projektet, enskilt eller tillsammans, skapa information, texter, data, slutsatser, metoder, processer, apparater, material etc. – detta kallas ofta för resultat. Immaterialrättsligt är det som utgångspunkt den som skapat resultatet som äger detsamma. Med undantag för universitetsforskare (se vidare nedan) är det dock normalt inte individerna som rättsligt ingår forskningsprojekt utan det är istället deras arbetsgivare/uppdragsgivare. Med hänsyn härtill – och till att många arbetsgivare enligt lag har rätt till sina anställdas skapelser inom tjänsten (och till att en uppdragstagare ofta tillförsäkrar sig rätten till resultat i avtal) – utgår man i forskningsprojekt ofta från att projektdeltagare äger det som dennes anställda eller anlitade skapat.

Då universitetsforskare undantas från arbetsgivarens rätt att äga resultat genom lärarundantaget får man ofta situationen att förhandlingar avseende användning eller äganderätt till resultat förs mellan privata företag och enskilda forskare. Denna situation kan bli besvärlig. Som exempel kan ett resultat skapas av flera individer där vissa av dem är anställda på ett privat företag och vissa av dem arbetar för ett universitet. Resultatet samägs då av det privata företaget och de individuella universitetsforskarna. För att t ex kunna patentera resultatet behöver samtliga skapare vara med i processen och skriva under dokumentation. Om en universitetsforskare då har flyttat eller avlidit kan situationen bli väldigt svår, tidsödande och kostsam.

Universitet vill ofta publicera sina resultat. Företagen är normalt inte lika pigga på detta då man vid publicering riskerar att konkurrenter kan dra nytta av det arbete man lagt ned inom projektet. Ofta brukar man lösa detta genom att publicering får göras efter viss tid för att möjliggöra för företaget att säkra immateriella rättigheter till resultatet. Dock är det långt ifrån allt som kan skyddas immaterialrättsligt och med tanke på universitetens önskemål om (och krav på) att publicera kan det resultera i oönskade effekter.

I offentligt finansierade forskningssamarbeten är det vanligt att ett universitet eller forskningsinstitut koordinerar projektet i förhållande till finansiären – s k ”koordinator”. Det kan också vara ett privat företag som är koordinator. Koordinatorn har ett särskilt ansvar gentemot finansiären – både vad gäller förvaltningen av finansierade medel och av projektparternas efterföljande av finansiärens villkor.

Avtal avseende rättigheter och skyldigheter mellan parterna i projektet (projektavtal, forskningsavtal, samarbetsavtal etc.) bör alltid ingås med samtliga projektparter och ska utformas med utgångspunkt från finansiärens villkor för finansiering, lag, förordning och förutsättningarna i det enskilda projektet och bland annat hantera finansiering, bakgrundsinformation, resultat, konfidentiell information, projektstyrning m.m. Koordinatorn är den som vanligtvis presenterar förslag, som bör granskas kritiskt då projektparterna (inkl. koordinatorn) har olika intressen i projektet. Det finns en mängd offentligt tillgängliga standardavtalsmallar – ofta framtagna i dialog med representanter från industri, universitet m.m. men ibland med utgångspunkt endast från en partstyps intressen. Dessa mallar tar inte hänsyn till förutsättningarna för och parternas intressen i det enskilda projektet. Notera dock att det inte är ovanligt att sådana mallar ändras utifrån projektparts ensidiga intressen innan det presenteras för övriga projektparter. Det finns således anledning till att vara uppmärksam när man erhåller ett förslag till avtal – framför allt är det viktigt att ställa sig frågan vad man själv önskar uppnå genom projektet.

Sammanfattning och råd

Varje företag bör fundera över vilken forskning som bör göras internt eller genom konsultuppdrag som man betalar helt själv och vilken forskning som kan göras i samhällsfinansierade projekt/tillsammans med universitet. Om man ska gå in i samhällsfinansierad forskning bör man vara noggrann med upprättande och/eller granskning av avtalen och bl.a. säkerställa att:

• man har full kontroll över sin bakgrundinformation och nyttjandet härav;
• sekretessåtaganden för sekretessbelagd information regleras men också att man kan följa och kontrollera till vilka mottagarna avslöjar informationen;
• en process för hantering av publicering finns intagen i avtalet som rimmar med företagets ledtider;
• överenskommelser finns på individnivå avseende hantering av resultat;
• en modell för värdering av resultat och bakgrundsinformation finns – eller åtminstone principerna härför; och
• det finns en ”utifall-att” regel – om det skulle visa sig att det finns risk för brott mot statsstödsreglerna – hur ska parterna agera då.

Om du har frågor med anledning av det ovan sagda eller andra frågor avseende forskningsrelaterad juridik så är du välkommen att kontakta:
maria.sandstedt@legalworks.se
michael.uddmark@legalworks.se

Inlägget Juridiska utmaningar vid deltagande i offentligt finansierad forskning dök först upp på .

Inlägget Slut på unken företagskultur? Lagom till jul detaljstyrs visselblåsarfunktionen även för medelstora bolag. dök först upp på .