Genom Vinnova i Sverige, EU-kommissionen och andra offentliga finansiärer kan våra företag få tillgång till bidrag till forskningsprojekt. Att samarbeta med universitet är ett annat sätt att få tillgång till forskningsresurser som man saknar själv. Detta kan ju vara mycket positivt och lockande, men det finns en och annan juridisk fallgrop att undvika. Statsstödsregler, immaterialrätt, offentlighetsprincipen, lärarundantaget….. Ja det är många lagar och regler man måste ta hänsyn till och hantera vid deltagande i samhällsfinansierade forskningsprojekt. Risken är annars att man förlorar kontrollen över befintliga tillgångar och att konkurrenter kan dra nytta av det arbete man lagt ned i projektet.

Forskningen har en viktig roll i samhället, då den bidrar till att öka kunskapen och förståelsen inom olika områden, vilket samhället kan dra nytta av. Forskningen skapar också värde för många företag vars verksamheter bygger på utveckling av nya produkter och tjänster. När både samhälle och privata företag deltager i, bidrar till, underlättar och/eller drar nytta av resultaten från forsknings- och utvecklingsverksamhet finns dock flera viktiga och grundläggande regler att ta hänsyn till. I artikeln presenterar vi först några av de viktiga reglerna på området och därefter utforskar vi de juridiska problem som kan uppstå för företag på grund av dessa regler när det kommer till forskningsprojekt där privata företag och samhälle är involverade. Det finns andra viktiga regler att ta hänsyn till vid utförande av forskningsprojekt – t ex regler om ansvar för god forskningssed. Dessa hanteras dock inte i denna artikel.

Viktiga regler som gäller vid samhällsfinansierad forskning

EU:s statsstödsregler innebär, sammanfattningsvis, att en stat inte får (med vissa undantag) gynna vissa företag med hjälp av statliga medel om det kan snedvrida konkurrensen. Bryter man mot statsstödsreglerna behöver stödgivaren återkräva pengar motsvarande gynnandevärdet – med ränta.

Immaterialrättens regler avser att skydda och ge exklusiv rätt till immateriella tillgångar, dvs. skapelser som man inte kan ta på (t ex uppfinningar, varumärken, design, musik, berättelser etc.).  Utgångspunkten är att immateriella tillgångar ägs av den eller de som skapat tillgången. Överföringar till annat ägande görs sedan genom lag/kollektivavtal eller annat avtal.

Enligt lag/kollektivavtal har arbetsgivaren i vissa fall rätt till vad dennes anställda skapat i sin tjänst/sitt uppdrag – t ex uppfinningar, datorprogram. Avtal mellan den anställde och arbetsgivaren kan ge ytterligare rättigheter till arbetsgivaren. Lärarundantaget är det undantag, enligt lag och tradition, för lärare och forskare vid universitet, högskola eller andra utbildningsinrättningar (vid användning av ordet universitet nedan avses samtliga utbildningsinrättningar) från arbetsgivarens rätt enligt ovan, vilka därför fortsätter att äga rätten till sina skapelser.

Offentlighetsprincipen innebär att enskilda individer, media och andra har rätt till insyn i och tillgång till information om statlig och kommunal verksamhet, bl.a. genom rätten att ta del av information som inkommit till/upprättats av en statlig/kommunal enhet (inkl. universitet). En bedömning ska då göras av den utlämnande myndigheten bl.a. av om informationen kan lämnas ut eller om den omfattas av sekretess.

Vid samhällsfinansierade projekt finns ofta villkor från finansiären (Vinnova, EU-kommissionen eller annan) att hålla sig till. Här regleras de aktiviteter som ska utföras, stödberättigade kostnader, motfinansiering, rapportering, etiska regler etc. Dessa regler ska upprätthållas med risk annars för krav på återbetalning.

Vad händer då i forskningsprojekten och vilka juridiska komplikationer som kan uppstå?

Forskningen börjar ofta med en idé eller antagande vilken prövas genom tester, experiment och undersökningar i projektet, inom vissa ramar och med vissa angivna mål för ögonen. Projektdeltagarna kan bidra på olika sätt – en kanske har erfarenhet av visst material som kan vara intressant, en annan har kunskap om testmetoder, en tredje vet hur man kör och hanterar en komplicerad maskin som behövs för att kunna analysera materialet etc. Samtliga parter lägger in erfarenhet, tid, resurser, tankeverksamhet m. m. i projektet för att försöka uppnå projektets mål.

Från det ovan framgår att projektdeltagarna bidrar med kunskap och erfarenheter till forskningsprojektet – detta kallas ofta för bakgrundsinformation. Bakgrundsinformation kan t ex bestå i en projektdeltagares patenterade tekniska metod, hemlighållna process eller allmänna kunskap om ett material och kan vara mycket värdefull för företaget.

En projektdeltagare som tar in bakgrundsinformation i ett forskningsprojekt behöver säkerställa kontroll över denna information – hur ska bakgrundsinformationen få nyttjas av andra inom projektet, efter projektet etc. Utgångspunkten i många projekt är att bakgrundsinformation får fritt nyttjas av övriga projektdeltagare. Detta är dock inte alltid önskvärt från den som äger informationen och det är inte heller alltid tillåtet enligt statsstödsregelverket. Om ett universitet låter ett privat företag använda bakgrundsinformation kan det innebära att det privata företaget gynnas på ett sätt som kan snedvrida konkurrensen. I sådant fall måste man säkerställa att universitet får motsvarande värde tillbaka. Att fastställa värde är inte så lätt då värdet inte endast får avse nedlagda kostnader och insatser utan även behöver ta hänsyn till marknadspotential etc.

I ett företags bakgrundsinformation kan det finnas affärshemligheter. Här bör man vara extra försiktig i samhällsfinansierade projekt med hänsyn till offentlighetsprincipen och välja att delge sådan information endast de projektdeltagare som verkligen behöver informationen för utförande av projektet och säkerställa att mottagaren kan åta sig strikta sekretessvillkor och att informationen kan undantas från utlämning på begäran av någon.   

Under det att forskningsprojektet pågår kommer de individer som arbetar i projektet, enskilt eller tillsammans, skapa information, texter, data, slutsatser, metoder, processer, apparater, material etc. – detta kallas ofta för resultat. Immaterialrättsligt är det som utgångspunkt den som skapat resultatet som äger detsamma. Med undantag för universitetsforskare (se vidare nedan) är det dock normalt inte individerna som rättsligt ingår forskningsprojekt utan det är istället deras arbetsgivare/uppdragsgivare. Med hänsyn härtill – och till att många arbetsgivare enligt lag har rätt till sina anställdas skapelser inom tjänsten (och till att en uppdragstagare ofta tillförsäkrar sig rätten till resultat i avtal) – utgår man i forskningsprojekt ofta från att projektdeltagare äger det som dennes anställda eller anlitade skapat.

Då universitetsforskare undantas från arbetsgivarens rätt att äga resultat genom lärarundantaget får man ofta situationen att förhandlingar avseende användning eller äganderätt till resultat förs mellan privata företag och enskilda forskare. Denna situation kan bli besvärlig. Som exempel kan ett resultat skapas av flera individer där vissa av dem är anställda på ett privat företag och vissa av dem arbetar för ett universitet. Resultatet samägs då av det privata företaget och de individuella universitetsforskarna. För att t ex kunna patentera resultatet behöver samtliga skapare vara med i processen och skriva under dokumentation. Om en universitetsforskare då har flyttat eller avlidit kan situationen bli väldigt svår, tidsödande och kostsam.

Universitet vill ofta publicera sina resultat. Företagen är normalt inte lika pigga på detta då man vid publicering riskerar att konkurrenter kan dra nytta av det arbete man lagt ned inom projektet. Ofta brukar man lösa detta genom att publicering får göras efter viss tid för att möjliggöra för företaget att säkra immateriella rättigheter till resultatet. Dock är det långt ifrån allt som kan skyddas immaterialrättsligt och med tanke på universitetens önskemål om (och krav på) att publicera kan det resultera i oönskade effekter.

I offentligt finansierade forskningssamarbeten är det vanligt att ett universitet eller forskningsinstitut koordinerar projektet i förhållande till finansiären – s k ”koordinator”. Det kan också vara ett privat företag som är koordinator. Koordinatorn har ett särskilt ansvar gentemot finansiären – både vad gäller förvaltningen av finansierade medel och av projektparternas efterföljande av finansiärens villkor.

Avtal avseende rättigheter och skyldigheter mellan parterna i projektet (projektavtal, forskningsavtal, samarbetsavtal etc.) bör alltid ingås med samtliga projektparter och ska utformas med utgångspunkt från finansiärens villkor för finansiering, lag, förordning och förutsättningarna i det enskilda projektet och bland annat hantera finansiering, bakgrundsinformation, resultat, konfidentiell information, projektstyrning m.m. Koordinatorn är den som vanligtvis presenterar förslag, som bör granskas kritiskt då projektparterna (inkl. koordinatorn) har olika intressen i projektet. Det finns en mängd offentligt tillgängliga standardavtalsmallar – ofta framtagna i dialog med representanter från industri, universitet m.m. men ibland med utgångspunkt endast från en partstyps intressen. Dessa mallar tar inte hänsyn till förutsättningarna för och parternas intressen i det enskilda projektet. Notera dock att det inte är ovanligt att sådana mallar ändras utifrån projektparts ensidiga intressen innan det presenteras för övriga projektparter. Det finns således anledning till att vara uppmärksam när man erhåller ett förslag till avtal – framför allt är det viktigt att ställa sig frågan vad man själv önskar uppnå genom projektet.

Sammanfattning och råd

Varje företag bör fundera över vilken forskning som bör göras internt eller genom konsultuppdrag som man betalar helt själv och vilken forskning som kan göras i samhällsfinansierade projekt/tillsammans med universitet. Om man ska gå in i samhällsfinansierad forskning bör man vara noggrann med upprättande och/eller granskning av avtalen och bl.a. säkerställa att:

• man har full kontroll över sin bakgrundinformation och nyttjandet härav;
• sekretessåtaganden för sekretessbelagd information regleras men också att man kan följa och kontrollera till vilka mottagarna avslöjar informationen;
• en process för hantering av publicering finns intagen i avtalet som rimmar med företagets ledtider;
• överenskommelser finns på individnivå avseende hantering av resultat;
• en modell för värdering av resultat och bakgrundsinformation finns – eller åtminstone principerna härför; och
• det finns en ”utifall-att” regel – om det skulle visa sig att det finns risk för brott mot statsstödsreglerna – hur ska parterna agera då.

Om du har frågor med anledning av det ovan sagda eller andra frågor avseende forskningsrelaterad juridik så är du välkommen att kontakta:
maria.sandstedt@legalworks.se
michael.uddmark@legalworks.se